Nostalgi, tänk vad som hänt på bara 10 år

Jag blev lite nostalgisk igår efter att ha tittat på filip och fredrik. Har ni tänkt på hur extremt mycket som har hänt på bara tio-tolv år. Man satt och spelade Sonic och Elitserien 96 på Sega Megadrive. Alla hade exakt en dator som stod någonstans i en förälders arbetsrum. Mobiltelefoner började komma men kunde på sin höjd skicka sms.
Altavista var det självklara valet av sökmotor, även om internet inte var i var mans hem riktigt ännu. Lite senare hade man internet, men då var det 56k varianten med det hemska ljudet vid uppringningen. Man betalade för tiden man var online, eller var det hur mycket man laddade ner? Nåväl, det var inget man hade stående iaf, speciellt eftersom telefonen spärrades så man inte kunde ta emot samtal samtidigt som man surfade.
TVn var den där stora kolossen. Playstation ett och två kommer jag ihåg. Red Alert, Age of Empires, Doom, Duke Nukem, Heroes 3. Filamodet var populärt, Buffaloskor.
Bara internet har gått fram så extremt på oerhört kort tid att det är svårt att tänka sig hur man ens gjorde innan. Speciellt vi unga som aldrig betalat räkningar via post eller gått till banken. Bara tanken på att behöva gå till en jävla bank, eller skicka brev för att betala räkningar är oerhört främmande idag. Ändå är det inte särskilt länge sen det faktiskt var standard.
Att inte kunna kontakta och få tag på hursomhelst med mobiltelefon. Idag om man glömmer mobilen känner man sig ganska handikappad om man behöver få tag i folk osv. Tänk förr, då var man tvungen att bestämma plats och om man sedan får förhinder finns det inga som helst möjligheter att få tag på människan man ska träffa om nu denne inte råkar vara hemma.
Vilka är era nostalgiska minnen från den här tiden, och vad skulle ni störa er på/sakna mest om ni var tvungna att återvända till mitten eller senare hälften av nittiotalet?
Andra bloggar om: nostalgi, 90-tal, utveckling



Och folk säger att det var bättre förr…
Kommer ihåg när de första “komponerade” ringsignalerna till mobiltelefonerna kom. Att höra “Helan går” eller något annat imponerande skriker ju bara så retro!