Ipred och Jan Guillou
Jan Guillou, mannen med det svårstavade efternamnet har nu gett sig in i ipred-debatten och lyckades missa poängen med det hela redan i första stycket. Det är det gamla vanliga gnället om artisters rätt att få ersättning, nätbanditer och det ena med det andra, inget om ipred i sak. Hur det har lyckats undgå Guillou att det handlar om skivbolags rätt att leka polis snarare än moralen i fildelning är jag något förvånad över. Människan ska ju vara journalist trots allt.
fildelningslagen som riksdagen inom kort skall ta ställning till är i grunden mycket enkel.
Antingen skall konstnärliga upphovsmän inom film, teater, musik, skönlitteratur och facklitteratur få behålla sin upphovsrätt.
Eller också skall det vara fritt fram att stjäla deras arbete så fort det finns i digital form.
Nej du Guillou det är inte alls så enkelt. Ipred handlar mycket enkelt om att skiv, bok eller filmbolag ska få rätt att sätta åt folk. Det är det lagen handlar om, att man ska ge upphovsinnehavare rätt att själva göra egna små efterspaningar och sätta åt folk på eget bevåg. Något ironiskt i ett land där polisen knappt får spionera och avlyssna folk men för skivbolag ska det alltså gå bra.
Att lagen anses integritetskränkande och ur proportion till brottet av t.ex. EU’s generaladvokat Juliane Kokott och EG-domstolen verkar inte bekymra Guillou det minsta.
Andra bloggar om: Jan Guillou, ipred, upphovsrätt
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ipred/article3835325.ab
Liknande inlägg
