Det är alltid en intressant fråga det här med det fria ordet på nätet. Och det är alltmer relevant, nu när olika organisationer gör alltmer för att förhindra det. Vi kan t.ex. nämna Wikileaks, kommer ni ihåg det. Det var ju någonting som inte var speciellt populärt, således tog man dess domän, utan någon som helst domstolsprövning eller ens brottsmisstanke.

Nu efter kravallerna i London så är det samma sak igen. Nu ska man kunna stänga ner nätet, därför att vissa saker ses som farliga för samhället. Man gillar inte att folk får uttrycka sig fritt utan någon som helst kontroll, men är det inte just vad det fria ordet är? Är det inte precis det som demokratin i sin grundstomme bygger på? Att alla ska få uttrycka sig, och alla har rätt till en åsikt, hur mycket man än ogillar den.

Det är oroväckande, det måste jag säga.

SvD nämnde kort på hemsidan att Copyswede nu ska börja beskatta hårddiskar och USB-minnen med en så kallad piratavgift. Det är alltså någonting som man själva har hittat på, och sedan använder för att kriminalisera precis varenda en som köper dessa produkter. Alla får betala. Det kommer således i höst, vad det verkar, innebära en prishöjning på lagringsmedia. Upphovsrättsindustrin får således ta en helt egen avgift på produkter som de inte har någonting med att göra, vansinne således. Uppenbarligen måste de ha duktiga lobbyister.

Nummer två, idag, är Tyskland. Det berör inte bloggens tema men är ändå så aktuellt att vi kan göra ett undantag. Man har alltså bestämt sig för att all kärnkraft ska tas bort inom, om jag minns rätt, en tioårsperiod. Också det vansinne naturligtvis. Jag vet inte vad man har tänkt ärligt talat, kanske tror invånarna att man nu ska få sin energi från den fantastiska vindkraften eller solpaneler? I realiteten blir det kolkraft och rysk gas. En professor i energisystem uttalar sig i SvD om detta, och bekräftar att det är just så det kommer bli.

Man får ibland frågor om hur man bygger webbsidor. Om det är något som folk i allmänhet vill kunna så tycks det vara just det.

Jag tänkte därför sätta ihop en kort liten lista över vad som kan vara bra att lära sig.

HTML: Den absoluta grunden. Tegelstenarna du bygger huset av. Det är här du ska börja. Det finns mängder av bra guider på nätet. Siten Tizag.com har en utmärkt grundläggande guide.

Det HTML gör är att lägga fram olika beståndsdelar på skärmen. En text, eller en bild, eller en tabell. Ren HTML ser dock i regel förfärligt ut.

CSS: Används för att låta en webbsida se anständig ut. Styr utseendet, positioner på objekt, färger o.s.v. CSS måste användas på en HTML-grund annars har du ingenting att påverka utseendet på. CSS är dock ganska enkelt att lära sig.

Med dessa två kommer du en bra bit på vägen. Du kan skapa webbsidor som ser professionella ut. Vill du dock ha mer funktioner, ett forum, bloggkommentarer, en klocka, inloggning o.s.v så krävs ett serverspråk, förslagsvis PHP.

PHP: Låter egentligen svårare än vad det är. Visst det är betydligt mer meckigt än de andra två, men absolut inget omöjligt projekt på något sätt.

Slutligen kan det vara bra att lära sig något bildbehandlingsprogram för att skapa grafik. Photoshop eller gimp exempelvis.

Och sedan skadar det inte att lära sig använda befintliga system. Wordpress är ett bra exempel som är skrivet i PHP och som du kan modds hur du vill för att passa dina syften. Fördelen är då att du får adminpaneler och de allra mest grundläggande sakerna färdiga.

Lycka till!

Då har man efter en bokbeställning på Adlibris upplevt precis hur man inte ska göra för att skapa en framgångsrik ehandel. Jag har tidigare alltid valt Adlibris i mina bokköp av någon anledning, sortimentet är väl i stort sett detsamma så jag antar att de bygger på att siten ser trevligare ut än konkurrenten.

Jag handlar rätt sällan böcker så det här är troligtvis inte jättenytt, men när man nu ska klicka sig in till kassan och betala så möts man av vadå? Jo en inloggningsruta. Och För de viktiga nya kunderna har belönat dem med att fylla i den klassiskt urtråkiga sign-up formen för att skapa ett konto. Vad händer annars, jo då kan du inte handla.

Att ett så stort företag som Adlibris i en så konkurrensutsatt bransch som att sälja böcker på nätet gör såhär måste betraktas som självmål flera gånger om. Jag menar jag betraktas ändå som återkommande kund, men inte fan kommer jag ihåg något jävla användarnamn, kundnummer eller lösenord på en boksite jag använder kanske en eller två gånger per år. Hade jag inte slängt så många böcker i varukorgen som man hade fått göra om på konkurrenten så hade jag bytt nu direkt. Nu var det trots allt enklare att börja krångla fram bortglömda lösenord och användarnamn.

Jag undrar bara i ärlighetens namn hur man har tänkt. Troligtvis vill man samla information om sina kunder men att inte ha någon snabbkassa (som Bokus t,ex har) är ju totalt vansinne. Hur många av er orkar i ärlighetens namn när det kommer till kritan fylla i dessa sign-up forms som man bara spyr på så fort man ser dem.I synnerhet när kunden bara är ett steg ifrån att avsluta köpet. Nej det är så dumt det kan bli och det måste vara en hel del som tänker, “vad nu, måste jag vara medlem för att kunna betala?  nej jag orkar fan inte”.

Har du en playstation 3 så har jag ett gammalt och välkänt tips jag ändå vill tipsa om. Som sagt förmodligen något de flesta kan redan.

Playstation 3 har sol bekant USB-uttag. Du kan därför bara stoppa in ett USB-minne ( fat-32 ) med exempelvis en film på. Sedan får du söka efter minnet i Playstation-menyn och när du hittar det måste du trycka på display all, för att se filerna.

Sedan trycker du bara på play och vips så fungerar det, du slipper krångla med brända skivor och det ena med det andra.

Jag gjorde testade det själv för ett tag sedan på en kompis playstation och det är oförskämt smidigt. Det ska även gå att exempelvis lyssna på musik den vägen eller se på foton på tvn.

Tommy skrev idag att hans konto på google blivit avstängt. Tydligen har det ordnat sig och det var någon spammare som spred spam som påstods komma från Tommys konto. Det går för den oinvigde att sätta vad som helst som avsändare för email.

Det hela väcker som sagt en intressant frågeställning, senast hade vi Ted och hans sitenätverk som kastades ur Google. Något som efter mycket klagomål och press här i Sverige ordnades upp tillslut.

Google har en monopolställning på sök. Har du exempelvis en e-handel, säljer antivirusprogram, driver någon slags webbkonsultbyrå, håller på med affiliatemarknadsföring, eller vad du nu gör så är det helt centralt att dina kunder kan hitta dig på nätet. Det gör man alltså i en enorm majoritet via Google.

Kastas du ut ur Google är du alltså rökt i princip. Skulle exempelvis Tommy kastas ur Google imorn så försvinner ganska snabbt 80-90% av besökarna och därmed intäkterna. Tänk om exempelvis Microsoft skulle göra något liknande där vissa inte längre skulle få skriva program till deras operativsystem, det är katastrof av ungefär samma mått.
Sedan har Google som bekant en väldigt stark ställning på flera andra marknader. Man har i princip monopol på sitt adwords/adsense reklamsystem. När Tommys googlekonto spärrades så stryker dessa automatiskt med, eftersom de ligger på samma konto.

Det stora problemet är framförallt att Google har världens sämsta support. De är i stort sett omöjliga att komma i kontakt med och kör stenhårt på sitt forum som i princip är en glorifierad FAQ. De tar inte emot telefonsamtal och i stort sett inte mail heller, med vissa ytterst specifika undantag.

Jag förstår om google får ta emot enormt mycket mail. Men de har en så stark ställning så jag tycker man kan kräva att de ska gå att få kontakt med. Varför kan man inte införa ett telefonalternativ som exempelvis har en viss taxa eller engångsavgift för de som behöver hjälp omedelbart. Google tjänar pengar och gör en extra vinst på sin support och folk får sina problem lösta. Just nu har Google inget som helst intresse att bedriva någon support eftersom det bara kostar pengar, och de skiter helt och fullt i dina klagomål, om det inte blir tillräcklig massmedial cirkus och negativ publicitet.

Då har pamparna i EU kommit med en ny briljant idé, kan man läsa i DN. Lagra alla googlesökningar. Som vanligt motiveras det som kamp mot barnporr, eller något annat som låter hemskt. Hur lång tid tar det innan det spiller över på fildelning, detta hemska brott, och sedan är missbruket i full gång.

Jag vet inte om man har någon slags föreställning om att pedofiler, terrorister, hackers, droghandlare och diverse andra element tar datorn, surfar in på google rakt uppochner. Det är ju som bekant inte speciellt svårt att gå runt det här genom att avända en proxyserver, eller ett program som Tor där du sitter bakom mängder av proxyservrar som skickar dig jorden runt flera varv innan du slutligen landar på google och ser ut att surfa via någon dator i Azerbajdzjan. Det klarar en 5-åring med lite hjälp.

Nej det behövs någon slags övergripande lag mot alla dessa dumheter istället. Google lagrar redan som det är en hel del, Facebook gör samma sak och jobbar med annonser riktat mot den information man samlat in. I nuläget är det naturligtvis ganska harmlöst men det måste finnas något regelverk för hur man i framtiden istället ska skydda vanligt folk på nätet, precis som att du har rätt att skriva brev och prata i telefon utan att någon ska kunna ta del av information som de inte har med det att göra.

Vi har ju yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och mötesfrihet i grundlagen. Varför ska någon myndighet eller storföretag genast få samla all information de vill och pilla i allting så fort det råkar vara på nätet?

När det kommer till smslån så skiljer sig dessa ganska mycket åt.Generellt är smslån ganska dyrt och således ganska onödigt enligt min mening men det kan finnas vissa få situationer när man kanske kan tänka sig ett och det är naturligtvis inte för att betala av räkningar och hamna i en riktigt dålig nedåtsluttande spiral.

Om man nu överväger att ta ett lån så bör man i så fall vara helt klar över villkoren och för såndant finns bra jämförelsesiter för smslån.

Just i det här fallet skriver jämförelsesiten ganska bra om att låna pegnar och lite vad man bör tänka på och i vilka fall det kan vara rimligt. Det är som sagt väldigt dumt att belasta ekonomin på ett sätt man inte klarar av.

Det finns numera mikrolån i olika varianter, dels har du mobillån men det finns även så kallade Internetlån som också kan vara värt att undersöka om man bestämt sig för att ta ett lån.

Precis som nämns på siten så ska man vara väldigt försiktig med de här lånen eftersom det kan bli väldigt dyrt om man inte passar sig. Fördelen är dock naturligtvis att du kan få kontanter väldigt snabbt. Har du således pengar du vet att du kommer få inom en snar framtid (lön exempelvis), eller uttag på diverse internetkonton som neteller eller paypal, affiliatekonton, eller pokerkonton som kan ta tid att få ut med utländsk byråkrati, och åker på oförutsedda utgifter så finns tillfällen när det kan vara praktiskt om man vet vad man gör. Var väldigt försiktig bara.

Aftonblaskan har en kul artikel om en ny boll som skulle kunna förändra fotbollen. Det börjar med det gamla vanliga med ett chip i som exakt avläser positionen och således kan man bedöma om det blir mål eller ej.

Poängen med just den här bollen är att att den är gjord i ett material som skulle kunna förändra färg. Således kan man teoretiskt få en exakt bedömning direkt, helt utan avbrott. Om bollens position hamnar i mål (vilket avläses direkt genom GPS) så färgas bollen exempelvis grön, man slipper allt snack i krångliga situationer ( som i tennisens hawk-eye lyckats med exempelvis) och kan fortsätta spelet.

Intressant är också i exempelvis offsidepositioner. Det vore extremt enkelt att även utrusta spelarna med ett chip i skorna och då skulle en dator direkt kunna kombinera informationen för att exakt avläsa om det är offside eller ej i varje enskilt ögonblick och är det offside blir bollen direkt röd, spelet blåses av och man slipper snack, i annat fall är det bara att spela på.

Bonusen blir att det går att få upp mängder av information direkt till tittarna med teknik i bollen, hur hårt någon skjuter i ett visst ögonblick, exakt längd på vissa passningar, hur nära det var mål i ett skott osv.. osv..

Förutsatt att man kan göra allting direkt, vilket tanken är, så man slipper alla avbrott så låter det som en ganska intressant idé tycker jag.

Aftonblaskan har mot all logik och rimlighet faktiskt kommit upp med något vettigt för en gångs skull. Jag har flera gånger tagit upp det här på bloggen och det handlar om riskerna med att ha en närvaro på nätet. Du hittar aftonbladets artikel här.

Problemet är naturligtvis att ju mer information om oss som finns på nätet, som fastnar i google ( antingen i sökmotorn direkt eller cachen). Som går att hitta på Facebook, eller Twitter. Dina ungdomssynder, resedagboken från Aya napa, om du tar ett dumt snedsteg, ungdomlig korkad otrohet kanske hamnar i en bekants blogg och blir kvar där.

Det här i sig är ju inget problem, problemet är att det ligger kvar för evigt och att någon med kompetens (och förmodligen någon som är oförskämt inkompetent) kan utan vidare leta i den gigantiska mängd information som finns och pussla ihop saker och ting. Exempelvis får man förmoda att arbetsgivare redan nu googlar sina eventuella nyanställningar.

Det jag menar är att om man är så dum så att man skickar in sin ansökan med samma email-alias som man har som användarnamn på flashbacks forum där man skriver hyllningsdikter om tredje riket så får man naturligtvis skylla sig själv. Men nu har internet blivit så offentligt ( vilket det inte var tidigare, innan facebook) att det går att hitta väldigt mycket information om folk.

Specialistföretag som exempelvis hjälper arbetsgivare att hitta information i rekryteringsfrågor är exempelvis en ganska oroväckande tanke. Jag menar, jag skulle utan problem själv idag kunna slänga ihop ett program som söker igenom Google, Bing, facebook, Twitter, diverse bloggar, resedagboken, bilddagboken, de stora forumen och andra communities efter olika kombinationer av nyckelord. Exempelvis ditt namn, dina barns namn, föräldrars namn, kusiner, släktingar och kompisar och se vad som förekommer, vad de skriver om varandra, vad man hittar för information om dem, vad de skriver om dig och vad i övrigt som finns om dig på nätet.

Det man kan göra är naturligtvis att hålla isär saker och ting. På offentliga konton, om än Facebook eller Twitter, skriv inte för mycket dumheter eftersom man får utgå ifrån att ingenting på internet försvinner. Vill du snacka strunt så använd ett anonymt användarkonto.

Ett bra tips om du gör bort dig ordentligt är att krypa till korset och be om förlåtelse även på nätet. Ett exempel för en tid sedan var en person som köpte domännamnet av en avliden populär bloggare. Något som genererade många arga bloggposter. Dessa hamnade naturligtvis snabbt i Google och när man sökte på personens namn i sökmotorn så var åtminstone hälften av träffarna på förstasidan arga bloggare som spydde galla över hur illa personen betett sig. Knappast smickrande, eller hur.

Lösningen var att han gav bort domänen och bad om ursäkt. Bloggarna redigerade sina inlägg och istället blev det ganska positiva omdömen om personen på förstasidan i Google.

intressant